Torsdagskväll i förorten!
Fredag! Tänk vad härligt!
vet ni vad som hände mig igår.. Helt vansinnigt. Jag hade varit och parkerat bilen nere i garaget och när jag går över gården på väg hemåt står jag helt plötsligt öga mot öga med en stor läbbig grävling. Jag blir så rädd att jag skriker till, lägger benen på ryggen och springer för allt i världen. Grävlingen blir helt vild och sätter fart efter mig. Ljudet av grävlingens klor mot asfalten kommer jag drömma mardrömmar om för alltid.
Jag ramlar, snubblar in i buskar, försöker komma in i portar i området, men eftersom jag är helt ur balans så glömmer jag ju självklart bort koden.. När jag sen står på en altan stol på grannens uteplats och inte längre ser grävlingen, börjar jag inse att jag ser rätt löjlig ut.. Speciellt om grannarna skulle komma ut och fråga varför jag våldför mig på deras utemöbler..
När jag lugnat ner mig lite kommer jag på portkoden och rusar igenom huset för att sedan springa runt hela området för att sedan slänga mig in hemma till en förvånad sambo som undrar vad jag sysslar med...=)
Men på riktigt. Grävlingar är inte mysiga djur. Inte alls faktiskt. Och det värsta var nog att han/hon riktigt stirrade på mig med hat i blicken.. (antagligen vart ju grävlingen mer rädd för mig, än jag för honom. men jag tycker ändå att det är oförskämt att jaga folk sådär..)
Nu ska jag jobba!
I morgon blir det FAB-dag ute på Ekerö med alla mina fina flickor! Åh, vad jag längtar!
KRAM
vet ni vad som hände mig igår.. Helt vansinnigt. Jag hade varit och parkerat bilen nere i garaget och när jag går över gården på väg hemåt står jag helt plötsligt öga mot öga med en stor läbbig grävling. Jag blir så rädd att jag skriker till, lägger benen på ryggen och springer för allt i världen. Grävlingen blir helt vild och sätter fart efter mig. Ljudet av grävlingens klor mot asfalten kommer jag drömma mardrömmar om för alltid.
Jag ramlar, snubblar in i buskar, försöker komma in i portar i området, men eftersom jag är helt ur balans så glömmer jag ju självklart bort koden.. När jag sen står på en altan stol på grannens uteplats och inte längre ser grävlingen, börjar jag inse att jag ser rätt löjlig ut.. Speciellt om grannarna skulle komma ut och fråga varför jag våldför mig på deras utemöbler..
När jag lugnat ner mig lite kommer jag på portkoden och rusar igenom huset för att sedan springa runt hela området för att sedan slänga mig in hemma till en förvånad sambo som undrar vad jag sysslar med...=)
Men på riktigt. Grävlingar är inte mysiga djur. Inte alls faktiskt. Och det värsta var nog att han/hon riktigt stirrade på mig med hat i blicken.. (antagligen vart ju grävlingen mer rädd för mig, än jag för honom. men jag tycker ändå att det är oförskämt att jaga folk sådär..)
Nu ska jag jobba!
I morgon blir det FAB-dag ute på Ekerö med alla mina fina flickor! Åh, vad jag längtar!
KRAM
förlåt att jag skrattar men du är så rolig.. haha. Nä men allvarligt fan vad läskigt.. jag hade oxå sprungit som en tok.. jag blir ju skit rädd bara en fiskmås jagar mig. dom har ju Grävlingsfällor på luffarbackens förskola för det bor sånna där.. usch! kram på dig