Jag och mitt gäng

Numera är han en lång, VÄLDIGT hormonig tonårig som man inte ser så ofta. Kompisar, tjejer och tv-spel är det som står högst upp på listan och jag får snällt stå bredvid och vara birollen i hans liv och samtidigt vara den elaka häxan som ställer krav, tjatar och försöker få honom att förstå små saker i livet som att man inte diskar disken med disktrasan (trots att det heter just disktrasa!), man tar av sig jackan i hallen (och inte knallar runt med den på en halvtimme när man kommit hem), man går upp i tid på morgonen och lägger sin smutstvätt i tvättkorgen och inte på golvet. 

Men SOM jag älskar honom! Alla dagar i veckan. Alla timmar på dygnet. Och jag är så tacksam  för att just jag fick bli hans mamma. Jag älskar honom lite extra nu när han precis som alla tonåringar fick för sig att "- åh, jag kommer bli ursnygg i en hemmablondering!" Tur att det växer bort! Haha!