Fredagsmyset som blev inställt
Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Men nu är allt bra igen. Tack och lov. Det har varit ett ganska intensivt dygn med många bollar i luften (framförallt i huvudet.) och när jag satte mig ner i eftermiddags kunde jag liksom inte komma på när jag känt av bebisen i magen under dagen. Jag minns att hon levde rövare imorse, men sen kunde jag inte komma på mer. Vi började då "buffa" på magen & försöka få henne att vakna, men vi fick ingen som helst respons. Hon brukar alltid vara lätt att få igång, så efter ett tag blev vi så pass oroliga att vi bestämde oss för att åka in till Danderyd. Världens finaste dr FAB kom hit snabbt som attan, tryckte i mig lite julmust, bökade runt med magen så att vi till slut äntligen fick en liten rörelse tillbaks. Men det kändes ändå rätt att åka in. Dr FAB stannade med barnen och sedan kom bästa farfar och tog över. TACK ni bästa! Väl inne på sjukhuset vaknade den lilla donnan till liv och det var dom vackraste rörelserna i världen. Vi fick sitta med "ctg-kurv-maskinen" ett bra tag och sedan gjordes ett ultraljud, så vi var lugna när vi fick åka hem. Nu ligger vi i soffan och tösabiten sparkar/trycker/knölar hela tiden. Nu blir det fokus på att komma ner i varv och verkligen ta det lugnt den sista tiden. Inte bara i kroppen utan även i själen. Lugn ska bli decembers ledord.
Vecka .37.
