Vägen till en robothund
Det har varit en lång väntan för Stella. Hon var hos tandläkaren för två veckor sedan och fick då beskedet att hon har ett hål som måste lagas. Stella är en ganska ängslig själ och tycker det är fruktansvärt läskigt att göra vissa saker. Hon hänger upp sig på detaljer och kan verkligen oroa sig helt i onödan i flera dagar. Inför tandläkarbesöket var det speciellt bedövningssprutan som oroade. Hon kom gråtandes in och satte sig i tandläkarastolen och förklarade mellan snyftningarna tydligt för tandläkaren att hon är rädd för sprutan och att hennes kompis på skolan minsann inte behövde ta någon spruta när hon skulle laga hål. Men då struntar vi i sprutan kvittrade tandläkaren och grävde ur hålet med en liten "spatel" istället. Sjukt nöjd Stella och lite förvånad mor (hade ingen aning om denna teknik..) traskade ut efter 15 minuter. Mr'J hade lovat Stella en robothund (alla dessa ersättare för en riktig hund..:-) ) ifall tandläkarbesöket gick bra, och det måste man ju säga att det gjorde!
